Inflygning till Malta.

När jag nån gång i slutet av 80-talet jobbade som hundförare och utryckningsväktare på Securitas försökte jag förgäves återställa ett banklarm i Gamla stan. Jag gjorde allt enligt instruktion, men återställningen gav sig inte till känna på larmcentralens display. Till slut gav sig en av de ärrade larmoperatörerna in i diskussionen:

–Men herregud, det är ju blylina där! Stick. Återställningen kommer om en halvtimme.

Vilket den gjorde.

För ett tag sen blev jag påmind om en hel massa äventyr, och ordet ”blylina” kallade på att hinkas upp ur glömskans brunn. Ursprunget till Tonys och Blommans hålögda uppsyn står alltså att finna på Malta 2003. Det är så här det ser ut: vakandet över en överföring av filer från någonstans till någon annanstans, i tvåtimmarsskift. Början, faktiskt, på en era. Större än vi någonsin hade kunnat föreställa oss just där och då i ett business center på ett maltesiskt hotell.

Blylina. Väntan.

Vi var alltså på Malta för att bevaka trav. Vi flängde som vanligt runt på dagarna och redigerade på kvällar och nätter för att morgonen därpå åka till tv-stationen och länka hem våra inslag för sändning senare samma dag.

Tony tittar på trav. 35°52’41.53″N, 14°29’13.35″O

På väg från stall till bana. På stallbacken kanske man kan kalla det.

Stall. Eller kanske box, snarare.

Men en dag fick vi ingen länk. Det fanns inte en enda liten maska för oss i det europeiska länknätet. Vi blev ganska molokna; så mycket jobb förgäves. Travnyheter är ju trots allt färskvara det också.

Delikata mackor på hamncafé. (Kolla telefonen på bordet).

Efter lite mat började min hjärna fungera igen: –Vänta nu, är det inte så att TV4:s lokala stationer skickar sina inslag till rikset via ftp? Och i så fall; varför skulle inte vi kunna skicka vårt på samma sätt? Det är ju world wide web, trots allt.

Jag började med att ringa TV4:s växel. Det var det första av ganska många telefonsamtal.

Fick till slut tag på rätt man på TV4, en kille i framkant som med förtjusning lämnade ut användarnamn och lösenord för detta svensk-maltesiska digitala tv-experiment.

Det var svårare att övertyga dem som skulle plocka ner inslaget och sända ut det. Att kombinera ”sändningsbart inslag” med ”internet” var snudd på obscent: –PÅ WEBBEN!!?? Men då blir det ju dålig kvalitet! Det blir inte BROADCAST!!!

Det var en pedagogisk gärning av rang att förklara att det inte skulle bli nån kvalitetsförlust alls.

Det var redan kväll, men inslaget bedömdes som fräscht nog för sändning även dagen därpå. Och så började överföringen. Och vår väntan. Det är inte helt osannolikt att överföringshastigheten emellanåt låg på ensiffrig kbit/s-nivå. Men inslaget gick iväg, togs emot och sändes.

Men då satt jag och Tony i de solstolar vi prövat redan vid ankomsten. Och sov för länge sen.