Det var väl zlatan också; sitt still!

Eller hur ”Nästet” förvandlades till ”Gömslet”.

Skata i träd, närbild.
Idag är jag en sorts fotograf som jag inte är. Fast på ett synnerligen bekvämt och urbant sätt.

De första dök upp för några år sen. Det verkar som om trädet trots sin låga höjd och trots närheten till fasaden ändå utgör någon slags lockelse för skator i bobyggartagen.

Det förra paret slet under två långa vårvintermånader utan att få till det. De kom farande med sin utvalda pinne, måttade noga, stack in den i den lilla rishög de byggt upp i klykan och tittade sen förvånat på när hela rasket föll till marken. Sen for de ner och redde ut sitt plockepinn och började om. Pinne för mödosamt hopsamlad, godkänd och ditsatt pinne. Alla inspekterades noga, ofta av dem båda två. De viftade och vägde och lämnade över till sin partner som gjorde samma sak innan kvisten, ofta efter ganska många försök, fann sin plats i klykan. Och de blev alltid lika bestörta när den inte ville vara kvar.

Bofundamentet växte väldigt sakta och en dag hade det ramlat ner för sista gången och skatorna var väck.

I år är de tillbaka. Inte samma skator antar jag, men lika petiga och pyssliga. Ingen pinne sätts på plats innan den vridits, vänts och diskuterats. Den snygga långa stjärten som gett fågeln dess namn (skate=handtag) knycklas ihop vid behov.

Skata i träd, böjd svans.

Jag testar alltså som naturfotograf med ett synnerligen bekvämt gömsle.

Fotografering av fåglar från köksfönstret.

Kameran är D200:an eftersom den har en vanlig mini-usb och lätt ansluter till Macen. Programmet heter DSLR Remote och gör att jag kan använda iphonen som avtryckare. Serverversionen i Macen och appen i telefonen. Bakom halvt nedfällda persienner sitter jag och skriver och när det fladdrar till av något svart och vitt i ögonvrån; fire!

Minsta rörelse här bakom mitt fönster gör att de sticker, direkt. Människosiluett i fönstret=skatorna någon helt annanstans i räjongerna. Inga alternativ utom stativet, alltså. Hann därmed inte med att sikta om till den senaste räddningsaktionen av nedfallen pinne nere på marken. Bara det att fågeln kan hitta sin pinne i virrvarret av berberisbuskar är rätt anmärkningsvärt. Och att den sen tog den med upp i trädet igen på bästa trädkryparmaner var alldeles förtjusande.

Eftersom de tappar rätt många pinnar så får jag rikta kameran dit en annan dag. De bygger med stor entusiasm, så de ger nog inte upp riktigt än. Och mig går det ingen nöd på, här i det som kan vara världens bekvämaste gömsle.

Skator i träd

(Men vaddå Zlatan då? Skatan döptes till skatan Zlatan av en gammal naturmupp jag känner. Jag är inte människa att se skillnad på könen när det gäller just skator så tills vidare heter de så båda två.)

Leave a Reply